Isrisk vid vindkraftverk

Is, som lossnar från rotorbladen på c 200 m höga vindkraftverk, kan flyga t o m 800 m. Alla kan tänka sig vad isstycken, som kommer flygande med drygt 200 km/h, kan ställa till med. På Kimitoön planeras “möllor” 650 m från bosättning, utan säkerhetszon som skulle beakta risken med isstycken. Vindkraftsbolagen, deras konsulter och psoitivt inställda kommunpolitiker brukar tona ner problmet.

På Kimitoön har vi fått höra att vindkraftverken skulle utrustas med teknik som hindrar is från att bildas på rotorbladen och att man utan begränsningar skulle kunna röra sig mellan vindkraftverken. Ändå har t.ex. konsultföretaget Ramboll konstaterat följande:

“Enligt kalkylerna kan man säga att isstyckena inte flyger ens i teorin längre än 900 m. I teorin flyger 1 % av isstyckena över 800m, 50 % flyger över 200 m och 90 % flyger mindre än 600 m.” (Källa: Koillinen teollisuusalue, Rauma, Jäävaaraselvitys, Ramboll 2011).

I Oulais sade WPD Finlands representant att det blir 250 m säkerhetsavstånd p.g.a. isrisken. Det betyder 20 hektars område kring varje vindkraftverk!

Vindkraftsverkstillverkaren Vestas skriver i sina egna säkerhetsanvisningar om V96-kraftverket att ingen utom servicepersonal får går närmare än 400 m.

I Juha Stenvalls diplomarbete vid universitetet i Villmanstrand (Tuulivoimalan lapojen huolto ja tarkastukset, 1.9.2013) skriver han bl.a. att ett fullständigt fungerande system för att hindra isbildning inte finns. Uppvärmning som slås på för tidigt eller är på för länge tar energi och förkortar uppvärmningssystemets livstid. Om värmen slås på för sent finns risk för rätt hård isbildning som kan försvaga turbinens produktivitet.

Stenvall skriver:
Vintern 2012-13 fick vi bra exempel på hur stor förlusten i produktivitet kan vara. I norra Sverige led vindelproduktionen av den stränga vintern, rotorbladen frös och ingen energi matades ut i nätet.

Temperaturer kring noll, snöfall och obefintlig vind har vintern ställt till det för norra Sveriges vindkraftverk, skriver tidningen Ny teknik. “Samma problem upprepas vinter efter vinter. Is avlägsnas på många sätt men ännu har det inte hittats en metod som helt skulle trolla bort problemet och dessutom skulle vara kostnadseffektiv, säger Sveriges vindkraftsteknikcentrum SWPTC:s ordförande Matthias Rapp, enligt Ny teknik.

Om rotorbladen värms upp hela tiden så eldar man för kråkorna samtidigt. Om värmen slås på först efter att is har bildats så slungas isstycken långa vägar. Risken för att någon skadas är förstås liten men är våra beslutsfattare beredda att ta den risken eller definierar man rejäla skyddsområden dit det blir tillträde förbjudet? I så fall blir det tiotals hektar med förbjudet område per vindkraftverk. Man skulle inte kunna röra sig där för rekreation, inte köra snöskoter, inte jaga etc. Detta har inte beaktats i ett enda planförslag på Kimitoön.

Janne Salonen

Leave a Reply